japp.... mysig har det varit =D
tack så mycket för allt alla mina änglar, hade inte klarat dagen utan er...!!!
ni gjorde min dag underbar!!

sakna dock ett särskilt grattis =( inte ordet i sej, utan tanken.....
är det för mycket begärt efter ca 1 år och 5 månader tillsammans???
men det öppna ju bara mina ögon ännu mer.....

nu sitter jag här ensam och tankarna kommer krypandes....
jag ska vara hellt ärlig nu....
jag mår inte bra, jag gömmer mej bakom mitt leende men på insidan
dör jag.....
jag e svag, allt kommer på en och samma gång....
vill jag det här? är allt för sent nu??
jag vet ingenting längre... känner mej som en vandrande skugga....
jag skrattar och pratar som att jag inte bryr mej....
men va fan, det e ju självklart att jag bryr mej...
jag är livrädd!! och ännu räddare när jag imorrse vaknade av att någon
grät för att jag förstör mitt liv.....
vad ska jag göra då?? jag vet inte vad jag vill... jag vet inte.....
mina ögon slocknar, tårarna brinner, hoppet försvinner......